Teologin bakom upptäckande bibelläsning

Bakom alla goda församlingspraktiker (alltså det som församlingen regelbundet gör tillsammans) bör det finnas god teologi. Praktikerna – det församlingen gör, och teologin – det församlingen tror, hänger intimt samman. Det vi gör formar det vi tror och det vi tror formar det vi gör.

När det församlingen gör inte uttrycker det församlingen tror uppstår ett problematiskt glapp som olika människor hanterar på olika sätt. Vanligen leder det till att man långsamt lämnar sina övertygelser. Det finns mängder av exempel på det. I längden är det vad vi gör som formar oss mest. Det är därför det är så viktigt att upptäcka att efterföljelse av Jesus betyder att lära sig att göra det han säger.

När det kommer till tron vill vi vara betydligt mer konservativa än när det kommer till metoder och tillvägagångssätt. Även om vi behöver vara öppna för att vi ibland har fått saker om bakfoten och att det finns mer att upptäcka är tron något som vi behöver hålla fast vid. Det finns oföränderliga övertygelser som inte får rubbas. Däremot kan de övertygelserna uttryckas praktiskt på olika sätt i olika tider och i olika sammanhang.

Då och då är det nyttigt att ta ett steg tillbaka och analysera lite. Angående saker församlingen har gjort länge eller börjat göra lite oreflekterat är det bra att ställa sig frågan – uttrycker den här praktiken en tro som vi bekänner oss till? Angående saker som man medvetet väljer att göra är det bra att regelbundet påminna sig om vilken tro och teologi som är anledningen till att man har väljer att fortsätta följa ett visst handlingsmönster.

En av de allra mest vanliga praktikerna i framväxande husförsamlingar är upptäckande bibelläsning (UBL). Det är också en praktik som uttrycker flera av de centrala övertygelser som vi vill ska prägla alla husförsamlingar. Här kommer några exempel på teologin bakom UBL:

  • Guds ord räcker – För att höra Guds röst och förstå hans vilja behöver vi ta emot Guds ord. Jesus är Guds ord personifierad men hela Bibeln är också Guds ord genom olika människors ord. Därför är läsningen av Bibeln – med berättelserna om Jesus som centrum och som tolkningsnyckel – både nödvändig och tillräcklig för att höra Guds röst och förstå Guds vilja. Det uttrycks i UBL genom att läsa Bibeln, med ett särskilt fokus på berättelserna om Jesus, där utgångspunkten inte är människors tankar och idéer utan vad som faktiskt står. (Joh 1:1-18, Heb 4:12)
  • Andens ledning – Jesus har lovat att den helige Ande ska leda oss in i den fulla sanningen. Den helige Ande ger viset, kunskap och uppenbarelse och hjälper lärjungar att förstå Ordet. Anden är allas vår lärare. Jesus säger till och med att Andens närvaro i varje person som följer honom är bättre än om han själv skulle varit kvar på jorden. Genom den upptäckande bibelläsningen ägnar sig församlingen åt en praktik som uttrycker att vi faktiskt tror att det är sant. (Joh 14:26, 15:26, 16:7-14, 1 Joh 2:27)
  • Bibeln används i gemenskap – Bibeln är tänkt att läsas, förstås och tillämpas i gemenskap – församlingsgemenskapen. När Jesus ger löftena om Andens ledning använder han hela tiden plural – inte singular. Den undervisning i församlingen som beskrivs i NT har alltid formen av samtal. Att en person talar och övriga lyssnar måste tillhöra undantaget. När vi tillsammans läser Ordet, lyssnar till Anden, vrider och vänder och samtalar används Bibeln på rätt sätt. (Kol 3:16)
  • Det allmänna prästadömmet – I NT finns inga speciellt utvalda präster för att förmedla den rätta kunskapen, de rätta bönerna eller relationen till Gud. Däremot beskrivs församlingen som ett ”heligt prästerskap”. Det innebär att det inte finns någon annan ”medlare” än Jesus och att alla som följer honom har något att förmedla. Det praktiseras bland annat genom att alla förväntas delta i läsningen och samtalet. (1 Kor 14:26, 2 Pet 2:4-10, Upp 1:4-6, 5:9-10)
  • Lärjungaskap uttrycks i praktisk efterföljelse – När Jesus befaller oss att ”göra lärjungar” innebär det att lära dem att hålla allt vad han har befallt. Efterföljelse av Jesus är praktiskt och konkret. Det handlar i första hand inte om mer teoretisk kunskap utan om att faktiskt lära sig att i praktiken göra det Jesus har sagt åt oss att göra. Det uttrycks genom att alltid ställa frågan ”Vad behöver jag/vi göra?” när vi läser Bibeln tillsammans. (Luk 6:46, Matt 28:18-20)
  • Guds rike handlar alltid om att ge vidare – Allt det goda Gud ger till oss kallar han oss att ge vidare till andra. Jesus sa ”det ni har fått som gåva – ge det som gåva”. Multiplikation är ofrånkomlig del av gudsrikets DNA. Det uttrycks genom att alltid ställa frågan ”Vem kan jag/vi dela vidare till?” Det uttrycks också genom att hålla bibelläsningen så enkel och reproduceringsbar i sin struktur så att alla i gemenskapen kan initiera en likadan bibelläsning igen med andra människor. (Matt 10:8, 28:18-20, 2 Tim 2:2)

Det var lite av teologin bakom UBL. Metoden i sig är inte det minsta helig och kan bytas ut men teologin bakom är oerhört betydelsefull och förtjänar att uttryckas om och om igen i och genom varje församling. Upptäckande bibelläsning är ett väldigt bra sätt att göra det!

Läs gärna mer om hur upptäckande bibelläsning går till.

Vilka tankar eller frågor väcker detta hos dig? Kommentera gärna!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.